Etikettarkiv: Östersjön

Gotska sandön, ett paradis mitt ute i Östersjön

Strandblommor
Ett paradis, ja om man med det menar långa sandstränder, tystnad och unika naturupplevelser. Väntar man sig paraplydrinkar och hålligång har man kommit fel. Här finns inget i den vägen, ingen servering eller ens en kiosk.

Allt man ska äta under vistelsen på ön och all sovutrustning måste man ta med. Gärna för ett par dagar extra, då man inte kan vara säker på att vädret tillåter båten att komma och hämta oss. Detta fick också en niondeklass från Djursholm uppleva i början av september, då de på grund av storm fick stanna på ön ett par dagar extra.

Jag har under många år haft en längtan till denna mytomspunna ö som ligger mellan Nynäshamn och Gotland och i somras blev resan äntligen av. Det är också från Nynäshamn och Fårö som de enda båtarna till ön går.

Eftersom det inte finns någon naturlig hamn får man anpassa sig efter vindarna och angöra på den sida där det blåser minst. Ofta får man ändå transportera besökarna och allt bagage i guTraktorn packas
mmibåtar den sista biten, då det inte går att komma ända in till land, så även denna gång.

Efter tre och en halv timmes skumpig färd med båten och en blöt sista bit i gummibåt kom vi så äntligen fram. Väl avlastade på klapperstensstranden var det fyra kilometers vandring längs stranden till lägerplatsen där alla besökare anvisas att övernatta. Packningen fick däremot åka dit på vagn efter traktor.

Vid lägret finns både plägerplatsenlats för eget tält, fasta hyrtält och små stugor med sängar och kök att välja på. För camparna finns ett genensamt kök och matplatser utomhus. Eftersom hela ön är naturreservat är det strikt reglerat vad som är tillåtet och inte.

Även om vandringen längs stranden var ansträngande så hindrade det mig inte från att ta en ännu längre vandring efter att jag hade installerat mig i en av stugorna. Jag gick norrut förbi Fyrbyn där lägervakterna och naturvårdarna bor och vidare till den enda fyrtornet på ön.

fyrtornetDet dröjde till 1858 innan man byggde tornet trots att avsaknaden av en fyr hade lett till många förlisningar. Anledningen är att det är nästan omöjligt att förankra byggnaden på stranden då det är 70 meter sand ner till fast berg.

Från det vackra gamla fyrtornet vandrade jag längs den norra stranden mot sälkolonin på den nordöstra udden. Jag hade sällskap av en stor mängd strandskator, måsar och trutar men inte en människa så långt ögat nådde.

Väl framme vid sälkolonin träffade jag i alla fall ett par som hade hyrt cyklar och tagit sig runt ön. Cykla tänkte jag, det går väl inte? Alla vägar, även i skogen, är bara sand. Men med grova ballongdäck går det faktiskt att cykla riktigt bra. Jag bestämde mig för att göra det nästa dag.

StrandväxtSälarna kan man observera bakom ett plank med hål för kikare. När jag var där låg det inga sälar på klipporna men två stycken simmade några meter ute i vattnet och stack upp huvudet då och då. I övrigt fick vi komma fåglarna riktigt nära.

Från säludden gick jag genom tallskogen tillbaka till lägerplatsen och nu var jag riktigt slut. Då smakade det gott med den varma soppan och smörgåsarna som jag hade tagit med.

Varje kväll hålls det en kvällsandakt i det lilla kapellet på ön. Präster från svenska kyrkan turas om kapelletatt vara där en vecka i taget. Det blev en fin stund med psalmsång, ljuständning och en liten predikan. Den avslutades utomhus med att vi sjöng ”Härlig är jorden” ståendes i ring. Sen var det skönt att krypa ner och sova.

Morgonen därpå gick jag till Fyrbyn och hyrde en cykel i huset som en gång var en skola och som nu innehåller en liten utställning om historien och djurlivet på ön. Jag trampade på söderut genom skogen och även om hela ön består av sand finns det en lite högre ås, sanddyner och många mindre kullar, så platt är det verkligen inte.

jag med cykelnFrån lägerplatsen i norr till södra stranden är det cirka åtta kilometer. Vid S:t Annae ligger fyrmästare Bourgströms stuga där Albert Engström satt och målade. Han kämpade för att hela Gotska sandön skulle bli naturreservat men hann själv inte uppleva det.

Jag passerade lämningar från den omfattande skogsindustrin som varit på ön. Då fanns det till och med en lite järnväg för att frakta timret. På södra ön finns också en liten kyrkogård. Ett stycke längre bort ligger Gamla gården som har en mycket spännande historia.

Petter Gottberg var en arrendator i början av 1800-talet som enligt sägnen lurade skepp på grund Madam söderlunds stugamed falska lanternor och plundrade dem. Han ska också ha tagit livet av besättningen men det har inte bevisats. Han fick dock sitta fängslad på vatten och bröd i en månad för vrakplundring. En del av gården finns kvar liksom Madame Söderlunds stuga, bilden.

Jag tog en annan väg tillbaka till lägerplatsen där jag lämnade igen cykeln och packade ihop mina saker. Innan jag började vandringen tillbaka till båten gick jag ett stycke åt andra hållet och ut på Bredsand som är en bredare strandremsa nedanför en tio meter hög sanddyn.

sanddyna
strandgräsJag hade verkligen tur med vädret med strålande sol och inte så mycket vind båda dagarna. Ute till havs var det dock höga vågor och båten tillbaka till Nynäshamn var någon timme försenad. Många av passagerarna mådde också dåligt, en lite jobbig avslutning på två fantastiska dagar på en alldeles unik ö.

Text och bild: Ingalill Söderberg

Reportaget är tidigare publicerat i Blå Bandets jultidning Norrsken hösten 2017