Ett himmelrike i skuggan av muren

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Flicka på Jasmine center

Barnen har rast och leker i trädgården där det finns en lekplats med klätterställning, rutschbana och gungbräde. De tittar nyfiket på mig när jag kommer med kameran och sätter mig bredvid dem i sandlådan. En liten flicka med svart, lockigt hår kommer fram och tar mig i hand och klappar mig på armen. Vi kan inte tala med varandra men vi ler i samförstånd.

Barnen som går på Jasmine Center utanför Ramallah på Västbanken har alla någon typ av förståndshandikapp men de är lyckligt lottade som får specialträning. Det är verkligen ingen självklarhet för palestinier på Västbanken. Det finns inte ens någon utbildning för speciallärare och synen på barn med intellektuella funktionshinder är fortfarande skrämmande dålig.

– Det kan vara svårt att hitta personal som vill jobba med en här typen av handikapp men nu har vi en bra grupp, säger Dayana Hamdan som är föreståndare för centret.

Hon har själv en specialpedagogutbildning och är mycket engagerad i sitt arbete.  Hon tar emot praktikanter från universiteten, håller föredrag och sprider information på arabiska om handikappen på en egen hemsida och genom artiklar i tidningen.

Jasmine Center drivs av IM, Individuell Människohjälp, som är en svensk biståndsorganisation som arbetat med den här gruppen barn i Palestina sedan 1966. Man startade med ett barnhem i Jerusalem, som på den tiden tillhörde Jordanien. Strax efteråt bröt sexdagarskriget ut och barnhemmet hamnade på det av Israel ockuperade området.

Idag har IM sex olika centers på Västbanken och i Gaza för 200 barn och ungdomar med närmare 60 anställda. Jag besöker tre skolor och ett dagcenter under en vecka för att utvärdera en administrativ omorganisation som gett centerföreståndarna utökat ansvar. Barnen på de olika enheterna bor inte längre på institution utan hemma hos sina föräldrar och deltar i undervisningen i veckorna som i vanliga skolan.

– Barnen går själva till skolan och är här mellan sju och halv två och följer det vanliga skolåret. Vi försöker göra det så likt den vanliga skolan som möjligt, säger Suhad Yagmour som är en av två lärare i en klass i Kalendia, ett flyktingläger strax utanför Jerusalem.

Tillsammans med barnen lagar de och äter frukost och minst en gång i månaden gör de en utflykt till någon park eller liknande. Klassen som består av tio elever är inhyst i en liten byggnad bredvid den ordinarie skolan som drivs av FN:s flyktingorgan, UNWRA. De disponerar ett litet klassrum, ett kök och en toalett. Någon uteplats finns egentligen inte vid skolan utan de har bara en liten yta där barnen får vara med och odla lite växter.

Klassen är blandad både när det gäller ålder och handikapp. Även de svårast skadade barnen får undervisning på samma villkor och man ser hur trygga de är och glada för att få komma till skolan.

Suhad älskar sitt arbete med barnen och det är mer av en livsstil än ett arbete för henne. Även när hon är ledig och på semester försöker hon lära sig så mycket som möjligt om handikapp och tänker på hur hon kan göra för att förbättra för barnen. De försöker lära baren att gå och handla och att fungera i samhället.

Den rådande politiska situationen med frysta bidrag till den palestinska administrationen och långvariga strejker har gjort biståndsarbetet svårare på senare år. Många familjer lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden och kan till exempel inte betala medicinen till barnen eller avgiften till skolan.

Situationen för dem som bor i flyktinglägret är om möjligt ännu värre än för palestinierna på övriga Västbanken. De är mycket trångbodda och det finns begränsningar för hur de får röra sig utanför lägret. Miljön är torftig och husen och vägarna dåligt underhållna. Kontrasten mot hur det är på andra sidan gränsen, i Israel, är som störst här. På Israelsidan är det bra vägar, planteringar, flaggor och fina hus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Säkerhetsbarriären

Sedan Israel 2002 började bygga den åtta meter höga och nära 70 mil långa muren, eller säkerhetsbarriären, som skär av palestinska områden från de Israeliska bosättningarna på Västbanken har situationen blivit än värre. Många familjer har till exempel splittrats då alla i en familj inte fått samma rättigheter att ta sig mellan bostaden på Västbanken och arbetet i Israel.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Glada barn på Jasmine center

För att komma till Jasmine Center och flyktinglägret i Kalendia måste vi passera vägspärrar genom muren. Palestinierna får dagligen köa i timmar för att komma igenom och utsätts för förnedrande kontroller medan Israeler passerar obehindrat i en egen gräddfil.

På Jasmine Center får varje barn ett eget mål som sätts upp vid varje terminsstart för träningen i tal, motorik, arabiska, matte med mera och deras framgångardokumenteras noggrant. Föräldrarna får i uppgift att fortsätta träningen under loven. Dayana sitter ofta med på lektionerna och utvärderar sitt och personalens arbete. Hon gör även hembesök. Hon vill att det ska bli en bra fortsättning för de äldre barnen så att de blir mottagna att börja i den vanliga skolan.

Vid mina besök bjuds jag på samma lunch som eleverna får. På Jasmine Center är det idag kycklingklubba och ris med bönsoppa, varsamt kryddat och gott. Vi pratar om framtiden för IM:s verksamhet. Målet för all biståndsverksamhet är att den ska tas över av kommunen eller någon lokal organisation men det är svårt så som den politiska situationen är i Palestina idag. Målet för de förståndshandikappade är att de så långt som möjligt ska integreras i samhället.

Jerusalem

Klippmoskén i Jerusalem med utsikt över Oljeberget

– Det är värdefullt att ha IM i ryggen vid kontakterna med samhället. De är väl sedda och det ger en styrka, säger Dayana.

Hon är avundsjuk på hur långt man har kommit i möjligheterna för förståndshandikappade i Jordanien och Syrien där hon varit på studiebesök. Hon har dock inget hopp om att det ska bli så i Palestina inom den närmaste tiden eftersom man inte ens kan få till en egen stat. I framtiden vill hon kunna träna familjerna att bättre ta hand om sina barn och hon hoppas det ska f
innas en lösning för centret även framöver.

– Centret får inte stängas! Det är som ett himmelrike för barnen, säger hon.

Ingalill Söderberg

Fakta om IM

Individuell Människohjälp startade 1944 under namnet Inomeuropeisk Mission av Britta Holmström. I början hjälpte man judiska flyktingar från Tyskland och Polen i ett hem i Sverige och organiserade olika hjälpinsatser på plats i Europa.

1966 byter organisationen namn och hjälpen når nu även utanför Europa.

Idag finns IM i femton länder där man med stöd till utbildning, hälsa och inkomstgenererande projekt bidrar till att förbättra människors livsvillkor och stärka deras rättigheter. Kännetecknande för verksamheten är medmänsklighet, samverkan och hjälp till självhjälp

Organisationen har 35 000 medlemmar i Sverige som på olika sätt stöder verksamheten.

Läs mer på IM:s hemsida www.manniskohjalp.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>