Författararkiv: admin

Hela gruppen

Globalt arbete för restriktiv alkoholpolitik

Länge var det nykterhetsrörelsen världen över som ensamma kämpade för att minska alkoholkonsumtionen. På senare tid har även WHO, FN och andra organ tagit frågan på allvar och vidtagit åtgärder som resulterat i internationella policyer och program mot alkoholskador. I oktober samlades 412 deltagare från 60 länder till den fjärde globala konferensen om alkoholpolitik i Edinburgh.

Enligt organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,OECD dör en person var tionde sekund i världen till följd av alkoholskador. Anledningen till att OECD engagerar sig i detta är för att man inser att alkoholkonsumtionen till stor del påverkar världsekonomin och man vill reducera kostnaderna för alkoholens skadeverkningar. Ingen vettig regering kan längre bortse från de skador som alkoholen har på individen, familjer, samhälle och ekonomin.

Värden för konferensen, Skottland, har den högsta dödligheten i alkohol i Västeuropa och ministern Nicola Sturgeon berättade i sitt invigningstal om de åtgärder som ska ändra på det. Tidig intervention, det vill säga att ta upp frågan om alkoholkonsumtion vid till exempel läkarbesök, har visat sig vara framgångsrikt och utökas här till fler platser som fängelser och häkten. Alkoholreklam har stor inverkan på barn och ungdomar och man har påbörjat arbetet med att förbjuda den. Man har även infört minipriser på alkohol. Det är ingen mirakelkur men ger stora vinster. Med ökad medvetenhet om alkoholproblemen och en ökad övertygelse att det går att göra något åt dem, ser Nicola Sturgeon en ljusare framtid för Scottland.
KonfersnssalUnder konferensen hölls fler än 100 föredrag i storplena eller i mindre seminarier, 55 projekt visades upp på utställningsskärmar och vårt internationella förbund, Blå Korset, hade ett bemannat informationsbord.

Jag lyssnade bland på redovisning av hur man arbetat med varningstexter på alkoholflaskor i Frankrike. Alkoholen orsakar 49 000 dödsfall per år i Frankrike och det är den andra största dödsorsaken. Bland kvinnor som är gravida dricker hela 33 procent. Alkoholreklamen är begränsad ungefär på samma sätt som i Sverige, att man inte får ha människor med på bilderna och det ska finnas en varningstext.

Sedan 2005 finns också varningstext på flaskorna och de kan förutom text vara i form av ett piktogram, det vill säga en liten bild exempelvis av en gravid kvinna som är överkryssad.
En utvärdering visade att detta inte gett någon vidare effekt. Texterna och bilderna är alltför små och med otydliga budskap. Nu läggs förslag om att förbättra dem med större text och med enklare, mer skrämmande budskap. Man anser att det borde vara globala regler i likhet med de som tagits fram för tobak.

Ett annat seminarium redovisade en kampanj som genomförs i Estland för att få folk att dricka mindre, ”Drink less by half”. Att dricka anses i Estland vara en frihetsfråga och alkoholrestriktioner är ett hot mot den friheten. Att börja dricka är ett normalt sätt att bli vuxen. Därför inriktar sig kampanjen inte på att få folk att bli nykterist, utan vill visa på att ett minskat drickande kan ge andra fördelar med minskad dödlighet och våld.

Den vänder sig till föräldrar, ungdomar/ungdomsorganisationer och opinionsledare och har mindre pekpinnar och mer delaktighet för förslag på åtgärder och har fått stort genomslag i media. Främst vill man visa varför det är viktigt att inte förse ungdomar med alkohol och varför all ungdomsverksamhet ska var alkoholfri.

Från våra egna Blå Korsorganisationer deltog Madagaskar och Chad med egna föredrag. Madagaskar ingår i en allians för alkoholpolitik i Södra Afrika som startade 2010. Där finns en stor spridning på kultur och språk så det är ingen enkel match. Däremot finns det många gemensamma utmaningar när det gäller alkohol som massiv reklam, berusningsdrickande, HIV/AIDS och trafikolyckor kopplade till alkohol.

bordFanjanirina Holiarisoa från Blå Korset på Madagaskar har jobbat framgångsrikt med att få regeringen att anta en alkoholpolicy för landet och den blev utvärderad 2013. De ser att alkoholindustrin använder sociala media mer och mer det finns en utbredd korruption.

Alkoholindustrin ägnades ett stort utrymme under konferensen. Maik Dünnber som jobbar för internationella IOGT konstaterade att alkoholen påverkar direkt tolv av de sjutton globala målen som FN ställt upp. Bland annat beräknas de icke smittsamma sjukdomarna, dit alkoholberoende tillhör, att ha gått om de smittbara i Afrika år 2030.

Varför behandlar WHO tobaksindustrin annorlunda än alkoholindustrin? Ibland har tobaks- och alkoholföretagen samma ägare. Styrelseordföranden för en alkoholproducent kan dessutom sitta med i olika myndigheter och politiska organ. De ges utrymme eftersom frivilligorganisationerna och andra intresseorganisationer är svagare än när det gäller tobak. Målet var också tydligare när det togs fram restriktioner för tobak.

Det är viktigt att vi i Blå Bandet finns med i dessa sammanhang och visar upp vårt arbete. Det är också viktigt att vi lär oss mer om vad som görs i de olika länderna och tar till oss tips på hur vi kan utveckla vårt arbete här hemma och internationellt. Denna gång hade styrelsen för Internationella Blå Korset förlagt sitt möte till dagarna före konferensen så det blev naturligt för många att delta även i den. Om två år genomförs GAPC i Australien vilket såklart försvårar ett brett deltagande.

Ingalill Söderberg

Jan Johansen och Benny Haag om vägen till nykterhet

Skådespelaren Benny Haag och artisten Jan Johansen har båda nyligen kommit ut med Jan m gitarr näravarsin självbiografisk bok där de beskriver sitt alkoholmissbruk och vägen ur det. Det finns flera likheter i deras berättelser.

Båda är födda på 60-talet i en förort till Stockholm och kom tidigt i kontakt med alkohol. En kontakt som skulle bli ödesdiger med allt för mycket festande redan i unga år. Båda har alkoholmissbruk i familjen men såg inte sitt eget begynnande missbruk. Ett missbruk som så småningom kom att gå ut över både karriär och den egna familjen.

I en intervju för Blå Bandet 2010 sa Jan Johansen att han kanske skulle skriva en bok om sina erfarenheter av allt för mycket alkohol och hur han tog sig ur missbruket. Han hade då gått ut offentligt med sin alkoholism och släppt en skiva med texter utifrån den nya erfarenheten. Nu är boken klar.

Med nya ögon (Norstedts förlag) är skriven tillsammans med journalisten Colette van Luik. Det är en gripande och utlämnande historia med start i barndomen och den tidiga alkoholdebuten. Jan har alltid druckit mycket eller festat som han utrycker det och begått flera dumheter under ruset, otrohet, rattfylla, misshandel och kokainmissbruk.

Det var till slut hans fru Pia som fick honom att inse att han inte kunde fortsätta att dricka och när hon hotade att lämna honom tog han steget och sökte hjälp. Nu vill han få andra i samma situation att tänka till genom att gå ut med sin historia.

Benny Haag kom redan 2008 ut med boken Makt, mod och motstånd där han beskrev hur han som nykter ser på alkoholen med nya ögon och om sin kamp mot alkoholskadorna i samhället.  Hans nya bok, Ingenting är möjligt (Albert Bonniers förlag), handlar om tre egna livsavgörande misslyckanden varav den ena är alkoholmissbruket.  Boken har också framförts som en monolog på Scalateatern under våren.

I boken skriver han om ungdomsåren där det var mycket festande och vilken katastrof kompisgänget upplevde när livsmedelsbutikerna slutade sälja mellanöl den 1 juli 1977. Drickande eskalerade och blev med åren viktigare än hans lilla dotters välbefinnande. För Bennys del var det också hans fru som till slut sa ifrån och tog honom till beroendemottagningen. Sedan 22 juni 2002 är han nykter och har på många sätt arbetat för att sprida budskapet om vad alkoholen ställer till i samhället.

Jan Johansen och Benny Haags böcker är båda modiga och insiktsfulla och ger en bra beskrivning av hur det är att leva med alkoholmissbruk och samtidigt vara en offentlig person.

Text:Ingalill Söderberg Foto: Sofie Söderberg

Hunden viktigt verktyg mot narkotikan

Narkotikahunden Ozzy nosar ivrigt igenom brevhögen på Arlandas postterminal. Han går narkotikahundsystematiskt igenom allt och biter lite försiktigt i ett paket men hittar inget intressant denna gång. Schäfern Ozzy har redan arbetat tre år som narkotikahund. I bilen utanför väntar tiken Mantra, tio månader som är med på prov och kanske ska få börja jobba.

– Det är det bästa som finns att få jobba med sitt intresse, säger hundföraren Ida Ling med ett leende. Det långa mörka håret är för dagen uppsatt i en tofs och tulloverallen ser ut att vara sydd för kraftiga karlar.

Ida är 30 år och har varit hundförare sedan 2001. Hon har alltid varit mycket djurintresserad och har en egen spaniel hemma. Med en bakgrund i militären var det naturligt för henne att söka sig till Tullen där det också fanns möjlighet att arbeta med hundar.

Tullverket ska omorganiseras den första juli för att möta ett sparkrav på 125 miljoner. Antalet anställda ska minska med 370 personer och i samband med EU-utvidgningen i maj, stänger 27 tullexpeditioner. Flera narkotikaproducenter och transitländer finns bland EU:s tio nya medlemsländer.

– Efter första maj har vi samlat all tillverkning av amfetamin inom EU, säger tullinspektör Anders Wickberg uppgivet.

Han har mångårig erfarenhet som bland annat hundförare och vet hur svårt det är att komma åt smugglingen. Estland, Litauen, Polen och Tjeckien står för en stor del av amfetamintillverkningen tillsammans med de tidigare EU-länderna Holland och Belgien. För tullens del betyder utvidgningen av den fria marknaden att det blir färre kontroller av bland annat färjetrafiken.

– Givetvis får vi kontrollera folk även i fortsättningen, fast en form av misstanke krävs, säger Anders Wickberg.

Via Ryssland och Lettland kommer heroin från Afghanistan och Pakistan till Sverige. I Ryssland har kampen mot narkotikasmugglingen inte högsta prioritet. Av 60 000 tullare  sysslar bara 600 med narkotikabekämpning.

Samverkan med näringslivet är ett sätt att öka effektiviteten samtidigt som verksamheten i Sverige dras ner. Genom det som kallas Servicetrappan har Tullen en överenskommelse med bland andra 117 transportföretag som bygger på att företagen själva tar hand om alla tullärenden för både import och export. Vinsten är minskade kostnader för företagen och Tullverkets resurser kan överföras till narkotikabekämpningen.

Ida tror inte att hennes och Ozzys arbete på Arlanda flygplats kommer att påverkas av de nya länderna i EU.

– Möjligen förändrar det något hur cheferna lägger upp arbetet och vilka flighter som kontrolleras, säger hon.

Hundförarna jobbar oftast två och två så att den enas hund kan jobba medan den andra hunden vilar. Arbetspassen för en hund brukar inte vara längre än 20 minuter. Ida går tillsammans med Håkan och den svartvita engelska springerspanieln Robin.

– Det är skönt att vara två. Man kan peppa varandra om det inte har hänt något på en hel dag, säger Ida och smågnabbas med Håkan.

Hunden är ett av de värdefullaste hjälpmedlen för att bekämpa narkotikasmuggling. Hundens väl utvecklade luktsinne i kombination  med hundförarens kunskap om narkotika, smugglingsmetoder och gömställen är effektivt.

Ett intimt samspel mellan hund och förare är en förutsättning för ett bra resultat. Den största risken med hundens arbete är att den får i sig narkotikan den hittar. Därför är det mycket viktigt att hundföraren är totalt koncentrerad i sitt arbete med hunden.

Första uppgiften den här tisdagsmorgonen är tullfiltret där alla passagerare går igenom när de hämtat väskorna på bagagebanden. Vissa flighter kollas lite extra. Den här gången genomsöks alla passagerare från Dubai.

Håkan spärrar av gången och resenärerna får passera hunden en och en. Robin sniffar intresserat runt personerna och deras resväskor medan Ozzy vilar i hundrummet bakom. De flesta passagerarna verkar ta det med ett leende. Spanieln ser ju snäll ut, inte så respektingivande som schäfern Ozzy. Robin markerar inte för något misstänkt.

– Folk är oftast tacksamma att vi finns här, säger Ida. Många är intresserade av hundarnas arbete. Människor som kommer från länder där man inte har hundar som sällskapsdjur kan däremot ha en viss respekt.

2002 gjorde hundarna totalt 919 beslag i transportmedel, bland passagerare och i posten. Störst var beslagen cannabis och amfetamin med 182 respektive 59 kilo.

– Nästan dagligen hittar vi narkotika i posten, mest från Holland, säger Ida.

Det förs statistik på varje hund för att kontrollera lönsamheten. Det största beslaget som Ozzy har gjort är 20 gram heroin medan Robins bästa fynd är 8 kilo cannabis. Skulle en hund visa sig bli improduktiv tar man reda på orsaken. Är hunden för gammal, allmänt ointresserad eller är det kanske fel på föraren?

Nästa uppdrag är 10.20-flyget från Paris. Håkan, Robin och Ida går upp till gate 14. I den smala gången mellan planet och gaten får alla 112 passagerare passera Robin. Ida står lite längre bort och i bakgrunden, på fiket, sitter tullens civilspanare och ser ut som vilken resenär som helst. Inte ens öronsnäckan avslöjar honom i dessa handsfree-tider. Han finns med som back up ifall något skulle inträffa. Någon enstaka gång genomsöks själva flygplanen men då har man oftast en indikation på att något är misstänkt. Allt är lugnt denna förmiddag och Ida och Ozzy kan ta bilen till postterminalen.

– Blir det för långt mellan fynden får man sticka till hundarna en träff ibland för att hålla intresset uppe. Jag får tänka till så det inte blir för lätta gömmor, säger Ida.

Hundförarna har ett eget förråd av narkotika som används för träning av hundarna. Heroin, amfetamin och kokain har en frän, obehaglig lukt och man förstår att hundarna med sitt känsliga luktsinne kan lära sig hitta den. Hundförarna preparerar till exempel böcker eller plånböcker med en liten mängd narkotika som sedan göms på olika ställen som hunden får leta efter. Självklart förs mycket noga anteckningar om hur mycket som förvaras i förrådet och hur mycket som tas därifrån. Både för det höga värdet på narkotikan och för skadan den skulle orsaka om den kom i orätta händer.

Tullen har utbildat narkotikahundar sedan 1967 och fick i år en egen hundskola i Norrtälje. På Arlanda jobbar sex hundar och inne i Stockholm fyra som efter omorganisationen utökas till sex. Polisen och militären har också ett stort behov av bra sökhundar. Schäfer och labrador har länge varit dominerande raser men nu börjar även andra raser komma. Spanieln har en bra storlek och är trevlig. Om det är en hanhund eller tik är inte så viktigt. Humör och allmän lämplighet avgör.

– Många konkurrerar om bra hundämnen. Vi har annonserat efter hundar och fått napp med bland andra Mantra som vi nu testar, säger Ida.

Hundförarna lever med sina hundar dygnet runt och svarar för all träning. Skulle en hundförare vara borta från arbetet mer än tre månader på grund av sjukdom eller barnledighet omplaceras hunden till en annan förare. Vid kortare sjukdom och semester får hunden också vara ledig. Efter ca tio år i tjänst pensioneras hunden och hundföraren får då överta ägandet via ett gåvobrev från Tullverket.

– Det är trots allt en stor investering, en utbildad hund kostar runt 250 000, säger Ida.

Framme vid postterminalen springer Ozzy ivrigt iväg mot dörren. Den långa men späda Ida får kämpa när 40 kilo schäfer drar i kopplet. Det märks att han älskar sitt jobb. Inne på terminalen är det fullt av postbackar och säckar även om sorteringsmaskinerna står tomma för tillfället. Ida hälsar glatt på postpersonalen.

– De brukar ställa undan postsäckar som de vill att vi går igenom, säger Ida.

I dag ligger en vit postsäck från Thailand i deras vagn. Tullen har ett eget rum med ett bord för posten och en röntgenapparat. Ozzy ligger plats under bordet medan Ida häller ut breven och paketen på bordet och fäster rampen för hunden att klättra upp på. Nu är det dags för Ozzy att jobba. Som ett skott kommer han fram under bordet och vill genast rusa upp men Ida hejdar honom. Först måste han sitta snällt vid hennes sida och vänta på kommandot – leta!

Tabletter är inget som hundarna kan hitta så därför lägger Ida paket och tjockare kuvert på röntgenbandet och lyser igenom dem. Två misstänkta försändelser plockas ut och öppnas. Den ena visar sig bara innehålla virkade sjalar men i den andra ligger små gula tabletter och blågröna kapslar. En kvinna som jobbar speciellt mot tablettsmuggling får analysera fyndet.

Ozzy söker av resten av postavdelningen utan resultat. Ida visar med handen över backar och hyllor var han ska leta.

– Det svåraste är att hitta narkotikan, säger Ida. Det krävs mycket arbete för att få hunden att förstå vad jag vill att den ska göra. Hittar han något kan det ibland vara svårt att ge en belöning i ett skarpt läge när den misstänkta smugglaren är närvarande.

Ozzys belöning vid ett fynd är, förutom beröm, att få gnaga en stund på en avklippt brandslang. Varje hund har sin favoritbelöning och det är leken i arbetet som driver dem.

Text och foto: Ingalill Söderberg